Så här gör man
1.
Börja med att rita ett systemdiagram enligt energikretsspråket.
Definiera systemgränsen och rita in alla väsentliga komponenter och flöden
såväl inom systemet som de som korsar systemgränsen. Systemdiagrammet används
till att organisera arbetet och vid inventeringen av alla relevanta flöden.
2.
Konstruera en emergitabell. Varje rad i den första kolumnen numreras
så att en lista med anteckningar om antaganden, beräkningar och referenser
kan upprättas som bilaga till kalkylen. I kolumn två skriver du in namn
och enhet för respektive indata. Den tredje kolumnen visar mängden av
respektive insats. I kolumn fyra skriver du in den transformitet som du
använder för insatsen på respektive rad. I kolumn fem multipliceras värdena
i kolumnerna tre och fyra och ger emergivärden för varje rad/insats.
Transformiteterna måste stämma överens med den enhet du valt för
indatakolumnen, det vill säga när kolumnerna tre och fyra multipliceras
resulterar det i värden med enheten sej. I en kolumn sex kan det vara
praktiskt att ange referenser till de transformiteter som använts. Annars bör
du redovisa dessa i anteckningarna för respektive rad.
3.
Gruppera emergiflödena i lokalt förnyelsebara, lokalt icke-förnyelsebara,
inköpta material och inköpta tjänster.
4.
Använd de aggregerade flödena till att beräkna kvoter och index.
Beräkna gärna procenttal för olika flöden som du vill studera närmare.
Resultaten är bara intressanta om de jämförs med alternativ, t.ex. genom
att du varierar det inbördes förhållandet mellan insatsmängderna eller jämför
med alternativa system som genererar samma produkt eller tjänst som det första
systemet.
Om du analyserar insatser till ett förråd visas de resulterande emergiinsatserna i emergitabellen i sej, men om tabellen visar insatserna till ett produktflöde (produktionssystem) anges resultaten i kolumn fem i sej per tidsenhet.
Analysen är lätt att utföra om det finns bra, ändamålsenliga och lättillgängliga transformiteter från tidigare redovisade analyser. Om du saknar transformiteter får du gå tillbaka i energihierarkin och beräkna dessa transformiteter innan du kan analysera ditt huvudsystem.Transformiteterna är ofta framräknade för ett specifikt sammanhang, för en tillverkningsprocess eller i ett land som skiljer sig från det aktuella. Eftersom transformiteterna varierar med basår, plats (bl. a. det ekonomiska system som tillverkningen sker i) och processteknik, är det mycket viktigt att kontrollera dessa transformiteter för att försäkra sig om att de har tillräckligt god kvalitet för att kunna användas i den aktuella studien.
I
beräkningar av emergi-per-valutaenhet-kvoter och
emergi-per-arbetstimme-kvoter ingår beräkningar av de resurser som driver
hela samhällsekonomin på till exempel årsbasis. Därför påverkas
transformiteten kraftigt av den del som härrör från omsättningen av tjänster.
Många gånger kan man justerna transformiteter som beräknats i en annan
ekonomi än den aktuella, men där själva processen är densamma i de
aktuella beräkningarna, genom att gå tillbaka till den studie där
transformiteten beräknats och subtrahera emergin för tjänster (arbete). På
detta sätt beräknas en transformitet exklusive arbete. Den emergikomponent
som härrör från tjänster för man sedan in via det pris som det aktuella
systemet betalar för insatsen. Detta är detsamma som att beräkna en ny
modifierad transformitet, där du först dragit ifrån tjänstedelen av
emergin för en enhet av insatsen (t.ex. ett kg stål) och sedan lagt till
den aktuella emergin för inköpspriset för en enhet.
Allokeringar
Inom emergianalys finns två typer av allokeringar. Flöden som klyvs i två flöden av samma typ särskiljs från de fall där förgreningen resulterar i flöden av skilda slag.
När flödet klyvs i två flöden av samma slag kallas produkterna klyvprodukter (eng. ”split products” eller ”splits”). Till exempel kan vatten i ett rörsystem delas upp i flera vattenflöden som skiljer sig mycket lite från moderflödet utom vad gäller volym. Inga energiomvandlingar har krävts för att dela upp huvudflödet i flera mindre. I figur 7 visas hur klyvprodukter ritas utan energiomvandlingar i energikretsspråket. Klyvprodukt-allokering kan inträffa i ett förråd. De två utgående flödena kommer då från samma förråd (som per definition bara innehåller en typ av energi), är av samma slag och har samma transformitet som flödet av lagrad energi. När ett flöde klyvs i två grenar av samma slag har dessa utgående flöden samma transformitet (uttryckt i sej/J). Det lagrade eller ingående flödets emergi allokeras följaktligen till de resulterande flödena i förhållande till deras innehåll av tillgänglig energi.
När de utgående produktflödena är av olika slag kallas de samprodukter (eng. ”coproducts” eller ”byproducts”). Samprodukt-allokering inträffar i samband med energiomvandlingar, till exempel när en spannmålsgröda genererar kärnskörd och halm. De utgående flödena är av olika slag, som skiljer sig från det i omvandlingen ingående flödet, och kan inte produceras oberoende av varandra. I detta fall allokeras hela det ingående emergiflödet till vart och ett av de utgående energiflödena. Samprodukterna bär alltså samma emergiflöde. Detta resulterar i att transformiteterna blir olika. Samprodukt-allokering ritas i energikretsspråket med flödespilar helt skilda från varandra och genom en symbol som kan omfatta en energiomvandling, det vill säga symbolen för en producent, konsument, samverkan eller låda (figur 7).
 |
Figur 7. Så här ritas flöden av klyvprodukter (eng. ”split
products”) respektive samprodukter (eng. ”coproducts”) i
systemdiagram.
Om
samproduktflöden förs samman igen i en senare process, summeras inte
emergin för dem eftersom de inte är oberoende flöden. Sol, vind och regn
är samprodukter av jordens totala emergiflöde. Därför adderar vi inte dessa emergiflöden utan använder
bara den största komponenten (den med högst emergivärde) i analyser där
dessa insatser ingår. Av samma skäl använder vi bara den största
komponenten om transformiteter för flera insatser har beräknats som
samprodukter ur samma system.
Det
är i många fall inte självklart vilken allokeringsmetod som bör användas
utan man måste ta ställning i varje enskilt fall, med hänsyn till
studiens syfte m.m. Det är därför viktigt att ange vilken metod som använts.
*)Lagerberg, C., 2000. Emergianalys - Hur gör man ? SLU,
Institutionen för växtvetenskap,