I praktiken innebär emergianalys att vi definierar alla direkta insatser till vårt system, såväl direkta naturinsatser såsom sol och regn, som bränslen, material och mänskligt arbete som köpts in till produktionssystemet. Genom att i en emergitabell multiplicera mängden av varje direkt insats med dess transformitet får man en lista över hur mycket varje insats bidrar till driften av produktionen. Eftersom vi viktat om varje insats till samma enhet (sej) är de direkt jämförbara oavsett om det handlar om regnets, elektricitetens, maskinernas eller det mänskliga arbetets betydelse för driften av systemet. Den vidare emergianalysen utförs genom att man grupperar olika emergiflöden och beräknar en serie kvoter mellan dessa.

Figur 6 visar hur man beräknar några index som kan användas vid den vidare analysen.

Emergiavkastningen definieras som summan av alla ingående emergiflöden till processen eller systemet ifråga. Ju större emergiavkastning desto mer resurser har använts vid produktionen av systemets produkter. Emergiavkastningskvoten är emergiavkastningen dividerad med den emergi som är förknippad med inköpta insatser. Denna kvot visar på beroendet av icke-lokala (inköpta) insatser och förmågan att nyttja lokala, d.v.s. platsgivna, resurser. När det gäller bränslen anger emergiavkastningskvoten om processens produkt kan konkurrera som primär energikälla för ekonomin. Ju högre emergiavkastningskvot desto högre är avkastningen i förhållande till insatt emergi. Om emergiavkastningskvoten är  1 levererar inte bränslet (systemprodukten) något nettoenergibidrag till ekonomin. När det gäller nationalekonomier, som inte genererar avkastning till ett större ekonomiskt system, är emergiavkastningskvoten snarare ett index över den sammanlagda emergin i förhållande till mängden importerad emergi.

Emergiinvesteringskvoten beräknas genom att dividera flödet av inköpt emergi med summan av den gratis lokalt förnyelsebara och den gratis lokalt icke-förnyelsebara emergin. Emergiinvesteringskvoten anger om produktionssystemet använder insatserna från ekonomin effektivt i jämförelse med alternativa processer, utan att ta hänsyn till om insatserna är förnyelsebara eller icke-förnyelsebara. Om en process attraherar mindre insatser från ekonomin och förhållandevis mer gratis resurser från den lokala miljön än konkurrerande processer, är emergiinvesteringskvoten lägre än för de konkurrerande processerna. Marknadspriset på produkterna från denna process blir lägre än för priserna på de konkurrerande produkterna. På motsvarande sätt verkar en process mindre konkurrenskraftig och marknadspriset blir högre om processen kräver mer ekonomiska insatser per enhet gratis insats från miljön. När det gäller nationalekonomier anger emergiinvesteringskvoten om ekonomin använder importerade resurser effektivt för att attrahera inhemska miljöresurser.

Miljöbelastningskvoten definieras som summan av emergivärdena för lokalt icke-förnyelsebara resurser, inköpta resurser och tjänster dividerat med emergivärdet för lokalt förnyelsebara resurser. En stor miljöbelastningskvot pekar på att processen orsakar stor miljöbelastning och tyder vanligen på högteknologiska system som drivs av stora mängder icke-förnyelsebara flöden.

Uthållighetsindex väger samman avkastning och miljöpåverkan. Det beräknas genom att dividera emergiavkastningskvoten med miljöbelastningskvoten. Ett högt uthållighetsindex visar på större ekologisk uthållighet. Stora externa emergiinsatser kan vara uthålliga om de balanseras av stor användning av lokalt förnyelsebar emergi. Uthållighetsindex diskuteras ingående i Brown och Ulgiati (1997). Ulgiati och Brown (1998) simulerar hur emergiavkastningskvoten, miljöbelastningsindex och uthållghetsindex påverkas av förhållanden mellan lokalt förnyelsebar respektive lokalt icke-förnyelsebar resursanvändning och inköpt emergi förknippad med resurser och arbete. Brown och Ulgiati (1998) föreslår ett sätt att beräkna den stödyta som behövs för att balansera ett systems funktion. Insatser och kostnader för att rena utsläpp och reparera skador på miljön, som orsakats av användningen av en produkt (bränsle, vara eller tjänst) kan också placeras inom systemgränsen för att ge ytterligare perspektiv på framtida miljöpåverkan (Ulgiati et al., 1995).

*)Lagerberg, C., 2000. Emergianalys - Hur gör man ? SLU, Institutionen för växtvetenskap,
Box 44, 230 53 Alnarp. http://www.cul.slu.se/emergi.