Den globala emergiomsättningen

Jordens energiomsättning utgör den baslinje från vilken alla transformiteter och emergivärden ytterst härleds. Tre oberoende energikällor samverkar och driver processerna i geobiosfären, d.v.s. solinstrålning, tidvattenenergi och djupvärme från jordens inre (Figur 4). Data över dessa energikällor används för att uppskatta genomsnittliga emergivärden för vind-, vatten- och materialflöden. Den sammanlagda emergin för geobiosfären är 9,44×10²⁴ sej/år (Odum, 1996). Med hjälp av energiflöden och omsättningstider har sedan transformiteter för ytterligare komponenter i jordens energihierarki beräknats.

Med hjälp av transformiteterna för direkta naturinsatser kan emergin från direkta naturinsatser som direkt stödjer ett definierat lokalt system beräknas (Figur 1). Om direkta naturinsatser är produkter av samma huvudflöde (t.ex. ingår samma huvudflöde i beräkningarna för transformiteterna för sol, vind och regn), används bara det största värdet i de vidare beräkningarna eftersom emergin för de övriga komponenterna ingår i detta flöde. Till exempel används bara regnkomponenten i emergitabellen i övningsexemplet, eftersom sol- och vindkomponenternas emergibidrag ingår i regnets emergi. Läs vidare i Odum (1996) och Brown och Ulgiati (1999) om emergiflöden genom globala processer och biosfärens emergiflöden.

Värdering av system som omfattar den mänskliga ekonomin

Figur 5 visar översiktligt hur den mänskliga ekonomin är inpassat i det globala systemet. Ekonomin är beroende av de omgivande ekosystemens produktion av tjänster, bland annat i form av källor och avfallshantering för resurser som kommer in i eller lämnar det ekonomiska systemet. Avfall, utsläpp och annan påverkan återkopplas till ekosystemen och omsätts. Streckade linjer representerar penningflöden, som alltid rör sig i en riktning motsatt motsvarande resursflöden.

Pengar betalas till människor i förhållande till den mängd mänskligt arbete som satts in för processning och hantering av naturresurser. Generellt sett kan därför pengar betraktas som en symbol för det ackumulerade mänskliga arbete som förknippas med de varor och tjänster som handlas inom det ekonomiska systemet. Detta synsätt ger emergianalysen möjlighet att tilldela emergivärden åt mänskligt arbete. På så sätt kan mänskligt arbete värderas inom samma analysram som insatser som inte förknippas med penningflöden, det vill säga rent miljömässiga insatser till det analyserade systemet.

En emergi-per-valutaenhetskvot beräknas genom att först beräkna emergibudgeten för den nationella ekonomi som undersystemet är en del av, det vill säga omfattande såväl direkta naturinsatser som resurser som brutits inom gruvindustrin och importerade resurser som behövs för att ekonomin ska fungera under ett år. Sedan divideras detta sammanlagda emergivärde med bruttonationalprodukten (BNP) under samma basår, det vill säga det penningflöde som drivs av resurserna. Emergi-per-valutaenhetskvoten, som uttrycks i sej/valutaenhet (till exempel sej/SEK), speglar den genomsnittliga mängden resurser som krävs för att cirkulera en valutaenhet i landets ekonomiska system. Emergi-per-valutaenhetskvoten kan betraktas som valutans resursskugga och är beroende av nationens levnadsstandard, det vill säga de resurser och tjänster vi kräver för vår livsstil.

Den makroekonomiska skugga, som stödjer direkta och indirekta arbetsinsatsers bidrag till driften av det system som analyseras, beräknas genom att multiplicera inköpta varors (material och bränslen) och tjänsters pris (t.ex. SEK eller Euro) med emergi-per-valutaenhetskvoten (t.ex. sej/SEK eller sej/Euro) för det land som undersystemet befinner sig i och arbetar i. På detta sätt får vi ett mått på de resurser som behövs för att underhålla det mänskliga arbetet. Detta innebär också att varje inköpt insats har två komponenter som bidrar till dess emergivärde, det vill säga det inneboende emergivärdet som förknippas med de ackumulerade naturresurser som använts vid produktion av insatsen och den emergi som stödjer det mänskliga arbete som behövs för att förädla och hantera insatsen i ekonomin.

Arbetsinsatsernas värdering i undersystem kan lida av att marknaden inte är perfekt, d.v.s. att priset inte exakt speglar den mängd arbete som satts in. Trots detta speglar priset alltid den genomsnittliga resursskugga som krävs för att cirkulera valutan inom ekonomin, det vill säga det arbete som penningmängden genererar i ekonomin.

Ett annat sätt att tilldela emergivärde till mänskligt arbete är att dividera den sammanlagda emergimängden i nationalekonomin med antalet arbetade timmar i landet och sedan multiplicera denna kvot med antalet arbetade timmar i det undersystem som analyseras. Detta kan vara lämpligt när uppgifter om penningflöden saknas för det analyserade undersystemet.