Banner Image

Ute är naturligt

Naturligt beteende viktigt
En viktig del i den ekologiska produktionen är att ta hänsyn till djurs behov av att utföra medfödda och inbyggda naturliga beteenden. I Sverige ska ekologiska grisar ha möjlighet att gå ut varje dag och de ska enligt KRAV gå på bete från maj till september och kunna leta föda, beta och böka.

Grisar i gyttjebad
Så här ”naturliga” kan grisar vara när de gör sig ett eget gyttjebad på egen vald plats… Foto: M. Høøk Presto

Bete och grovfoder ger nöjdare grisar
Grovfoder som färskt eller konserverat gräs och halm är viktigt för att ge grisar näring, stimulans och sysselsättning, och för att bevara en naturlig beteenderepertoar. Om grisen får äta längre kan det bidra till mindre stress och färre aggressioner mellan grisarna. Flera studier har visat att omfattningen av aggressiva och skadliga beteenden minskar om grisarna får tillgång till grovfoder eller halm och om grisarna får gå ut på bete.

Grisar och hö
Grisar tycker om hö – både att äta och att bädda med. Foto: E. Persson

Grisbete
Grisar på bete. Foto: M. Høøk Presto

Hur påverkas beteende, hälsa och välfärd av utomhusvistelse och grovfoder?
Möjlighet att få bete sig naturligt och lågt sjukdomstryck är viktigt för en god djurvälfärd och gör att grisarna växer bra. Det är därför viktigt att få mer kunskap om hur utomhusproduktion påverkar grisarnas beteende och produktion, men även sjukdomstryck som parasitinfektioner och ledskador. Magdalena Høøk Presto jobbar i sitt forskningsprojekt med frågor som rör detta.

”Jag tycker det är motiverande att få jobba med frågor som handlar om grisars välfärd och hälsa. För mig känns det viktigt med kunskap som kan bidra till att grisarna mår bra och som samtidigt kan vara ett bra alternativ för miljön”.

Ängavallen värnar man mycket om djurens naturliga beteenden. Här får grisarna gå ute året om och beta och böka och man kan flytta hyddor med halm och foderplatser till de hagar där grisarna går. För att grisarna inte ska drabbas av parasiter låter man inte grisarna gå på samma mark igen förrän efter 7 år. För att undvika benproblem använder man raser som är mer robusta och mer anpassade till att vara utomhus.

Smågrisar på Ängavallen
Växande grisar på Ängavallen. Foto: M. Høøk Presto

Vill du veta mer?
Magdalena Høøk PrestoKontakta Magdalena Høøk Presto
SLU Sveriges lantbruksuniversitet
Institutionen för husdjurens utfodring och vård
Tel: 018-67 20 44
E-post: Magdalena.Presto@huv.slu.se